Volontär i LA

Här finns blogginlägg från min tid som volontär i kyrkan Dreamcenter Los Angeles.



De tränger in fötterna


”Jag sitter i ett gammalt sjukhusrum. Allt är väldigt smutsigt och jag har inte gått barfota på två månader. Jag gillar verkligen att gå barfota, tror att det är Johan som mer och mer har smittat av sig med den egenskapen. Strumpor, varför ska man ha det? Det tränger bara in fötterna. Jag skulle aldrig få för mig att t ex sova med strumpor. Det bästa med den här texten är att det låter som någon sketna poesibok jag själv aldrig skulle vilja läsa, men jag måste få ur mig det här och komma till botten vad som är mitt problem.”

Jag satt och rensade lite bland mina dokument och hittade en mapp jag hade döpt till ”Dagbok”. Vanligtvis skriver jag i ett block, så jag var inte chockad när jag endast hittade två dokument. Ett skrevs i slutet på november, alltså två månader efter att vi kommit till Los Angeles i höstas.

Efter att ha läst det här utdraget är jag tacksam. Tacksam att jag är hemma, att jag gillar att skriva och framför allt att jag äntligen kan gå barfota när jag vill.



Efter sex månader


Efter sex månader i USA var det äntligen dags. Vi fick åka hem. Jag firar stort. Det gör nog Johan också. De andra är lite mer ledsna och vissa spelar det ingen roll för. Under tiden i USA har jag tänkt många gånger hur det skulle bli att komma hem. Jag tänkte på dagen när man skulle få se familjen igen. När man får springa mot dem bara för att krama om dem. Trots att jag hade tänkt på det här flera gånger glömde jag bort att jag förmodligen skulle vara ganska trött. Jag hade heller inte räknat med att jag inte skulle ha sovit något alls under natt flyget. Det gjorde dock inget, jag var hur glad som helst.

Det var en välkomst-kommité på Arlanda som bestod av familj och släkt, flaggor och skrik. Visst hade jag väntat mig en liten glad grupp men inte att de skulle skrika så mycket haha. Visserligen har man väl vant sig nu vid alla visade känslor (eftersom alla i USA beter sig som att allt händer för första gången, i Sverige är man mer lågmäld).

Jag var superlycklig och jag ska erkänna att den första helgen kändes det som att befann man sig i ett moln. Ett glädjemoln som aldrig försvann. Det var som om i en fantastisk dröm. En dröm som gör att allt är lite skinande vitt. Kanske låter det konstigt, men det är min bästa beskrivning.

Jag ska fira länge över att vi nu är hemma, förmodligen resten av mitt liv.



Goodbye Dream Center!


fotobloggDå var det dags för vår hejdå-middag. Vi samlade ihop ett gäng på ca 20 pers och förväntade oss att kunna kliva iväg på vilken restaurang som helst. Det funkade ju inte riktigt så.. och vi alla hamnade på en pizzeria. Till vänster om mig sitter Dawn-Marie min jobbarkompis och kämpe som har varit med mig i Red Eye. Till höger är killen (Caleb) som har räddat oss från många hemska stunderna genom att berätta roliga historier eller bara hjälpt till med saker rent praktiskt.

fotobloggOlivia, Simon & David hade det trevligt där borta på hörnet.

fotobloggHär ser vi Rahel (vi kallar henne Rachel. Hon kommer från Schweiz och var en av Jojo & Olivias första rumskompisar. Hon har jobbat i Dream Centers secondhand-butik som delar ut kläder till hemlösa och behövande. De får hämta kläderna gratis.

fotobloggDet känns så kul att berätta om alla människor nu när vi lämnar, men det gör inget. Det här är tyska Michael (som ni inte får blanda ihop med Jojos chef). Han har jobbat med Teen Discipleship och det betyder att han tar hand om ungdomar som har hamnat på Dream Center istället för att hamna i ett ungdomsfängelse. Ett val som tonåringarnas föräldrar gör åt dem.

fotobloggLinn är från Göteborg (Sverige) och har jobbat i Teen Discipleship hon med. Hon ska vara kvar 4 månader till. Till höger ser vi supersöta Hannah som jag har träffat genom Red Eye. Hon går dock i Angelus Temple (Dream Centers kyrka) också.

fotobloggJojo hade en trevlig kväll. Det ser så ut iallafall haha, men det tror jag verkligen. Det var hon som fixade in oss på pizzerian.

fotobloggJag hade Johan i närheten. Han hade det också bra.

fotobloggHär ser vi två sköna grabbar. Båda kommer från Tyskland (vilket betyder att vi har hängt med dem ganska mycket. Det är Tom till vänster och Manuel till höger. De har jobbat med Olivia i Kids Ministry.



Happy Birthday Olivia!


fotobloggDet har hänt så fantastiskt mycket de senaste dagarna och jag jobbar mitt bästa (eller ja, så mycket jag har lust med) för att ni ska få se hur vi har spenderat våra dagar. Egentligen är jag inte ett fan av att visa exakt vad man har gjort och tänkt men bara för att jag råkar vara i USA för tillfället har min blogg förvandlats lite till en resedagbok.

fotobloggFör att fira Olivias födelsedag (och Manuels) så tog vi oss till en indisk restaurang för att äta tillsammans. Jojo och Olivia bjöds på Mango-dricka. Jag skulle vilja likna det lite med en blandning mellan milkshake och yoghurt.

fotobloggVi fick med oss ett gäng människor från Dreamcenter (har tyvärr inte alla på bild). En av de som hängde på och firade var svenska Anna-Sara som också har varit intern precis som vi. Hon jobbar i en butik som delar ut kläder till hemlösa och behövande.

fotobloggJag passade på att dela mat med Simon och David. Maten var inte fantastisk men ganska god och (som vanligt) tusen gånger bättre än den vi bjuds på i campuset.

fotobloggJag vet inte riktigt ens vad vi tog mer än att det var två olika såser, naan-bröd, kyckling och ris. En av de riktigt bra sakerna med amerikanska restauranger är att det i princip överallt är gratis påfyllnad.

fotobloggJag satt med mexikanska Jocabed (har ingen aning om hur det stavas?!). Hon var en av de tjejerna som tog över Jojos och Olivias rum efter att de lämnade Dreamcenter.

 



Hejdå ett tag!


fotobloggDå var tiden slut som intern på Dream Center i Los Angeles. Nu återstår ett äventyr. Jag vet inte hur mycket dator eller WiFi som kommer finnas tillgängligt under resan, så vi ses när vi ses!



Glass passar bra precis när som helst


fotobloggEn sak jag har uppskattat här i LA är alla våra fina glasskvällar. Inte för att Yoghurtland har en bästa glassen, men det är väldigt festligt med alla goda frukter och tillbehör. Det här betalade jag 20 kr för.



Den sista gudstjänsten


fotobloggDet är bara några få dagar kvar innan vi lämnar Los Angeles. På ett sätt har det gått ganska fort och på ett annat har vi varit här ganska länge. Man har varit med om så mycket. Under den senaste veckan har jag räknat ned. ”Idag är den sista tisdagen”, ”Idag är den sista onsdagen”, ”detta är mitt sista…” och så har det rullat på.

I söndags var det dags för den sista gudstjänsten och om man är inställd på att man ska säga hejdå så går det ganska bra faktiskt.



Ett enkelt pris


fotobloggMan får verkligen jobba med sin kreativitet när man ska fixa event så billigt som möjligt. Idag är det dags för Skid Row Karaoke och då passar vi på att dela ut ”Gyllene Mickar” som priser.

fotobloggJag gjorde det hårda arbetet (alltså sprayade…) och Dawn-Marie stod bredvid och underhöll.

fotobloggInnan jag började tänkte jag ”hm.. jag borde nog ha handskar på mig”. Använde jag handskar? Nej.



USA, det gör ni bra


fotobloggJag blir fortfarande lika förundrad.  Det här är slutet av januari, och jag går runt med en liten kofta och flipflop. Det är lite mysigt att alltid ha sommar här borta, men jag gillar faktiskt de svenska årstiderna. Nu när man snart lämnar Dream Center så kom jag på att tänka på lite saker som jag förmodligen kommer sakna när jag är i Sverige:

1. Alla gentlemän. Jo, det är sant. De existerar fortfarande i USA. Man kan försöka gå igenom en dörr och genast springer en kille fram och öppnar. Du får i princip aldrig bära något tungt om du har en kille i närheten. När du försöker slänga dina sopor och kommer det folk och tar soppåsen åt dig. Häromdagen i matsalen var det en som sköt in stolen. Det är väldigt gulligt må jag säga.

2. De amerikanska priserna. I princip allt blir ett fynd här borta vad du än försöker köpa. Det är ganska soft.

3. Dollar Stores. På riktigt. Tänk dig att gå in i en affär där precis allt från sladdar, mat, syprylar, leksaker, pennor, post-its, tandkräm, dukar, ballonger, kökssaker och papperstallrikar kostar 7 kr.

4. Möjligheterna. Jag har alltid gillat storstäder men jag trodde aldrig att jag skulle gilla att bo i en. Jag gör inte riktigt det men nu skulle jag kunna tänka mig det mer än tidigare. Här i LA kan man hoppa på en buss i precis vilket håll man vill och hitta på massor av saker. Bara som ett exempel finns det t ex en restaurang där man efteråt kan hoppa ner i en pool med mobilen i fickan och slippa betala maten. Det är inte någon liten fontän eller så, det är en riktig pool man kan simma. Och nej, jag har inte gjort det.

5. Bergen. Inte för att jag är någon bergsklättare, eller ens en någon ute-tjej men det är verkligen fint med berg.

 



The Observatory LA


fotobloggDet är sant. Storstäder är nog som vackrast på kvällen. Det här är Los Angeles från stadens observatorium.

fotobloggVi försöker se allt vi inte har hunnit med under de senaste månaderna. Observatoriet är en plats man borde ha besökt i Los Angeles och det var verkligen fint att se det på kvällen.

fotobloggNär vi åker runt i staden brukar vi alltid ta bussen (eftersom vi inte har någon bil), men om man vill hinna med så mycket som möjligt eller bara inte behöva vänta så borde man ha bil.

fotobloggInne i observatoriet så finns en massa coola saker som man kan titta på om man vill. Jag var dock mest förundrad över utsikten.

fotobloggAndra tyckte det var kul att lära sig om rymden.