Det som borde prägla mitt liv

Jag är ju kristen och det betyder att jag tror att Gud finns och att Jesus blev fastspikad på ett kors, dog och återuppstod tre dagar senare. Det betyder att det som borde prägla mitt liv är att jag är älskad av Gud, att jag aldrig mer behöver oroa mig och att jag ska älska gud och alla andra människor, för att Gud har älskat mig först. Gör jag alltid allt det här? Nej, för jag är bara människa. Däremot är det faktiskt mitt fokus att bli mer lik Jesus. En sån där skön människa som litar på att Gud hjälper en med allt. En sån som umgås med dem som ingen annan vill hänga med. En sån som älskar människor ovillkorligt bara för att man tycker att varenda människa är unik, dyrbar och fantastisk.

Ofta faller jag tillbaks på att jag oroar mig alldeles för mycket. Vad kommer hända imorrn? Kommer allt lösa sig? Jag vill ha kontroll, men ibland orkar jag inte ha det. Det är så skönt att bara få sätta sig ner och lämna allt till Gud. Jag behöver inte oroa mig för någonting. Gud har redan lovat att han ska fixa precis allt som jag behöver. Gud ger styrka för dagen, varje dag. Han ger även hopp för morgondagen. Allt kommer ordna sig på ett eller annat sätt.

15 maj 2013

Lyssna på något vettigt

predikan, podcastJag har insett att det är ganska många som lyssnar på radio. När man sitter på jobbet, åker bil eller bara vill ha något i bakrunden. Jag lyssnar endast på radio när det verkligen inte  finns något annat och ibland när jag har sommarjobbat. Jag kopplar radio med något tråkigt. Däremot är det kul att lyssna på människor som sitter och pratar, och då en dag gick det upp ett ljus. Det här med podcasts har jag alltid gillat och det är ju precis samma sak som människor som pratar på radio, bara att det finns på internet.

Om du inte riktigt vet vad du ska lyssna på för du har tröttnat på alla dina program, då är det dags att ta det ett steg längre. Jag vill varmt rekommendera att lyssna på predikningar. Det spelar ingen roll om du är kristen eller inte.  Predikanter säger nästan alltid något bra oavsett om det handlar om Gud eller inte.

Här kan du lyssna på predikningar (på svenska). Klicka på namnen så kommer du dit:

Katrineholm Pingst
Jönköping Pingst
Filadelfia Sthlm

14 april 2013

Alla mina fredagar – de senaste 8 åren

När jag var 13 år var det en kompis som började ta med mig till kyrkan på fredagkvällarna. Jag tyckte det var lite annorlunda. Det räcker väl att man är i kyrkan på söndagarna? När jag kom dit var det nästan fullt i det lilla rummet där ungdomsmötet skulle vara. Just ja, alla här är mellan 13-25 år. Det var bara unga som talade, spelade och sjöng.

De starkaste minnena jag har från den tiden är lyckan. Jag var förvånad. Det var nämligen så att det inte spelade någon roll hur gammal jag var. Alla ville vara med mig och prata med mig ändå. I andra sammanhang kan det bli så tydligt att man är för liten, men så var det inte där.

Nu är jag 21 år, och jag har spenderat i princip alla mina fredagskvällar de senaste åtta åren på samma sätt. Är det för att det är lätt? För att man har ett schema? Eller för att många av mina kompisar är där? Jag satt på en trästol i fredags, funderade och var så glad. Jag kände mig verkligen hemma. Jag var fylld av glädje och tacksamhet över att jag får vara med. Över alla de gånger jag har suttit på de där trästolarna i ett gammalt rumt med fula afrikanska tavlor längs väggarna, och ett bokställ med finska böcker längst bak. Sångarna har inte ens några mickar och pianisten spelar på ett ostämt piano.

Det handlar inte om någon show. Det är ingen som försöker visa upp sig. Vi är bara ett gäng som tillsammans lyssnar på vad Bibeln säger och som sjunger lovsånger tillsammans. Varför sjunger vi? För att ära Gud. Varför är jag där? För att Gud formar mig till att vara den person jag vill bli. En stark, modig, ärlig, ödmjuk person fylld av kärlek. Som ser personer i min närhet. Som inte behöver bräcka andra för att känna sig bättre utan få lyfta upp dem som behöver det. Det är min dröm.

23 september 2012

Tillsammans får vi bära varandra

fotoblogg, victoria öhrvallJag tror på Gud. Det vet du om du har läst den här bloggen ett tag. Jag tror även att Jesus är Guds son. Att han dog på ett kors för att sedan återuppstå på den tredje dagen, och att han lever än idag.

Tron är personlig. Den ger mig så mycket, men jag tror inte att det är något man bara ska ha för sig själv. Därför är jag med i en församling. Det man oftast brukar förklara med ”ja, jag går i kyrkan”. Kyrkan är en byggnad. Det är människorna i den som gör den levande.

Församlingen ska fungera som en familj. Där man får vara precis som man är. Där alla är välkomna, respekterade och accepterade. Där man kan få ha olika åsikter och det är okej att diskutera, men att man också kan lägga det åt sidan och bara umgås med varandra som personer. Där alla olika gåvor kan komma i funktion och fungera som en färgstark palett som aldrig tar slut.

Alla människor har olika gåvor, och när de kommer i funktion hamnar man på rätt plats, och då känner man det i hjärtat. Helt plötsligt får man energi av att jobba och lägga ner tid på något.

Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi få dela allt, både glädje och sorg. Tillsammans bär vi varandra. Tillsammans kan vi få vara en församling.

19 september 2012

Love is Stronger Than Fear

Har du någon gång tröttnat på dig själv? Att du inte vågar. Du har tänkt igenom det så många gånger. Frågat dig själv vad du är rädd för, och du är inte ens rädd för det värsta som kan hända. Ändå fegar du ur. Ändå backar du och tänker nästa gång, då ska jag minsann ändra på mig!

Jag har stört mig så många gånger på att jag backar. Jag vet vem jag är, vem jag tillhör och vad jag tror på. Jag är trygg i det. Jag  får vila i att jag är Guds barn och vad som än händer så behöver jag inte vara orolig. Tror du att jag slutar vara orolig för det? Nej, ibland kryper den där jobbiga känslan fram och nästan biter mig i benen.

Något som har räddat mig flera gånger är att återkomma till att kärlek är starkare än rädsla. Gud är kärlek. Han ger mig styrka, mod och frimodighet om och om igen. Att ledas utav honom är inte lätt. Jag faller så många gånger, men då hjälper han mig upp igen.

26 augusti 2012

Genom honom som ger mig kraft

Jag har alltid varit för att sikta högt. Jobba hårt och själv pressa sig till att bli bättre. Att bli den bästa man kan bli. Att ta tag i sig själv och göra något vettigt i sitt liv. Jag är jättesugen på det! Jag blir inspirerad varje gång jag hör historier eller läser biografier om människor som gjorde något ovanligt. Något extraordinärt. De som tog tag i sig själva och gjorde det bästa de kunde av sin vardag.

Jag tror att det är ganska svårt att göra allt själv. Jag tror att man behöver hjälp. I Filipperbrevet (Bibeln) kapitel 4 vers 13 står det  ”Allt klarar jag av, eftersom Herren Jesus ger mig kraft.”. Det ger mig hopp, tro och inspiration!

11 augusti 2012

Bara av en slump?

Att strosa runt på kringliga lantvägar och bara få andas. Ren äkta skoglukt. Den där som kommer fram som djupast på kvällen, när solen håller på att gå ner. Det är fantastiskt! Jag kan nog aldrig få nog av det. Att få se nya vyer och bara upptäcka hur vackert allt är skapat.

Tänk att Gud skapade detta. Tänk att han gav det till oss. Jag tror inte något eller någon har kommit till av en slump. Jag tror att det finns en Gud som kärleksfullt ligger bakom allt detta.

28 juli 2012

En kväll på Hampe

Ja, det är sant. Jag formeligen bildbombar dig med foton från Hampe. Varför det? För att Hampeveckan är så otroligt grym och för att jag har massa fina bilder därifrån såklart.

Man kunde tävla mot varandra i olika stationer.

Riktigt populär var den här uppblåsbara hinderbanan.

Näst sista momentet var att försöka ta sig upp för denna klättervägg.

Och sen var det bara att slänga sig ner för att vinna!

Mot slutet av kvällen fick deltagarna utmana oss ledare. Vi satte Gustaf på sumobrottningen och ja, visst vann vi!

12 juli 2012

Vad kan man göra på Hampeveckan?

Jag räknade precis ut att jag har vart på Hampeveckan mina senaste åtta år. Ganska kul. Jag började som deltagare i fem år och sedan blev jag ledare. Hampeveckan är ett kristet sommarläger för ungdomar mellan 13-19+ år. Lägret hålls varje år i Hampetorp precis utanför Odensbacken.

På Hampe träffar man en massa folk (och lär känna dem om man vill). Man bor i husvagn, tält eller logi.

Mitt på dagen finns det olika workshops. Det finns allt från kör, sång, dans, vattengympa till sport m.m.

Man kan även plocka blommor och binda till fina saker. Allt för att hitta på något kul och lära känna nya människor.

Om inte det passar så kan man bara hänga i tältet nere vid fotbollsplanen. Den var fylld med en massa soffor + att man kunde köpa smoothies för 15 kr!

En annan kul grej vi underhöll oss med var att spela volleyboll. Det är en bra sport, och det kommer alltid vara roligare att vara med än att bara titta på.

10 juli 2012

Ett kvällsmöte på Hampeveckan

Om man skulle besöka ett kvällsmöte på Hampeveckan möts man av ett gäng glada ledare som ”high-fivar” alla som kommer in genom dörren.

På scenen kommer ett gäng duktiga musiker leda dig i lovsång. Under ett möte sjunger man ganska mycket tillsammans.

Som en kul lägergrej kan man nominera sina vänner som kanske har busat eller t ex kastat någon deltagare i sjön. Då får man skriva ihop ett litet rim, ge det till Johan så kan de få diska allas disk efter frukost eller lunch. Och då är det alltså disk efter ca 300 personer.

Under kvällen kommer du att få höra en predikan antingen av Sara Lindholm eller Jacob Frankner. Den här veckan predikade de utifrån Johannesevangeliet med temat ”Älskad av Jesus”. Efter predikan är det dags för lovsång & förbön. Precis så går ett möte till på Hampeveckan.

9 juli 2012

Nästa sida »