Ett kvällsmöte på Hampeveckan

Om man skulle besöka ett kvällsmöte på Hampeveckan möts man av ett gäng glada ledare som ”high-fivar” alla som kommer in genom dörren.

På scenen kommer ett gäng duktiga musiker leda dig i lovsång. Under ett möte sjunger man ganska mycket tillsammans.

Som en kul lägergrej kan man nominera sina vänner som kanske har busat eller t ex kastat någon deltagare i sjön. Då får man skriva ihop ett litet rim, ge det till Johan så kan de få diska allas disk efter frukost eller lunch. Och då är det alltså disk efter ca 300 personer.

Under kvällen kommer du att få höra en predikan antingen av Sara Lindholm eller Jacob Frankner. Den här veckan predikade de utifrån Johannesevangeliet med temat ”Älskad av Jesus”. Efter predikan är det dags för lovsång & förbön. Precis så går ett möte till på Hampeveckan.

9 juli 2012

Blev du också tvingad att läsa?

Är du en av dem som blev tvingad att läsa förfärliga böcker i skolan? Såna där böcker som gör att man aldrig vill läsa en till bok i hela sitt liv. Böcker likt ”På Västfronten intet nytt”, ”Mor gifter sig”, ”Flyga Drake” eller ”Dvärgen”. De senare skolåren läste jag inte ens de böcker vi blev tvingade till att läsa. Just för att vi var tvingade. Jag försökte ofta att börja, men de hade så ofantligt tråkiga starter att det inte gick. Det blev en bläddra lite i början-mitten-och-slutet-läsning.

Det är sorgligt att lärare gör så. Visst att man kanske bör läst någon klassiker som gör att man blir lite allmänbildad, men det är ett otroligt effektivt sätt att döda människors läsvilja på. De kommer aldrig mer läsa någon bok eftersom de tror att alla är lika tråkiga.

Mitt tips är att leta upp en bok (eller fråga någon som borde veta) som är riktigt intressant enligt dig. En riktigt bra roman eller kanske en biografi om någon intressant person. Visst är filmer, serier, dokumentärer och bio riktigt kul att se på, men det går inte att komma lika djupt som en bok gör. Man missar en massa genom att inte läsa, så mitt tips (för din skull) är att testa. Bara en gång. Testa en bok som borde vara riktigt bra och välkommen in i den värld som tar tag i mig varje gång ett nytt blad vänds.

Ps. Ibland kommer man över några riktiga rötägg, och då är det bara att stänga igen boken och börja på någon annan!

2 juli 2012

Mörkret kan aldrig släcka det

Allt liv kommer från honom, och hans liv är människornas ljus. Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig släcka det. – Joh 1:4-5

När jag var liten hade jag en ”Mina Vänner”-bok. När jag bad mina föräldrar och andra fylla i den dök det alltid upp en fundering. De flesta skrev nämligen ”Bibeln” som sin favoritbok. Jag själv tyckte att Bibeln var ganska tråkig. Jag gissade på att de hade fyllt i det för att det såg bra ut så att det kunde få kommentarer som ”Åh vad duktig du är som har Bibeln som favoritbok”. Men den boken var bara min, så där spelade det ju ingen roll om de försökte visa sig bra eller inte. Det var ju bara jag som läste den ändå.

Bibeln har numera tagit mig med storm. Jag läser lite i den varje dag, och det ska jag göra resten av mitt liv också. Då kanske du tänker hur kul det kan vara att läsa samma bok om och om igen? Men tro mig, man kommer hitta nya saker varenda gång. Man förstår inte ens allt, ändå ger den mig hopp, inspiration och tro.

Texten under bilden beskriver Jesus. Jesus som världens ljus,och oavsett vad du tror och tänker om det så är han iallafall mitt ljus. Ett ljus i min vardag, i min tro och i mitt liv.

1 juli 2012

När produkterna får ben

Det sägs att produktfotografering ger mycket pengar, men jag har kommit fram till att jag ändå inte gillar det. Jag fotar för att det är kul. Jag gillar att testa och leka lite lite då fantasin flödar, och bäst gillar jag att föreviga familj, släkt & vänner i  vardagliga situationer.

När man inte har någon egen studio gäller det att ta vad har. Detta var den bästa platsen jag hittade. Bakom reflexskärmen är ett gäng plastbunkar staplade. Vad gör man inte för att få lite snygga foton?!

30 juni 2012

Gränna – polkagrisarnas stad

På vägen hem från Jönköping besökte vi Gränna bara för att den staden är så gullig. Vi traskade runt på små kullerstensgator i en solig sommarstad. Turisterna flockades runt polkagrisbutikerna, och vi blev sugna på att kliva in och ta reda på hur man tillverkar polkagrisar.

Samtidigt som denna grabb började tillverka sina polkagrisar sattes musik på. Det var klassisk musik med en pålagd gammaldags skånsk berättarröst som beskrev vad han gjorde och vad polkagrisidéen kom ifrån.

Jag, Olivia, Hanna & Jojo stod och kollade på hela vägen. På vägen ut köpte vi med oss ett gäng polkagrisar med olika smaker. Jag fick med mig en hallon/lakrits-polkagris och en lakrits-polkagris. Gott var det!

22 juni 2012

Studentfirandet har börjat!

Foto: Jojo

Då har studentmiddagarna startat igen! Det har blivit ett gäng de senaste åren. I år planerar jag att besöka 5 eller 6 studentfirare. Idag är det Stockholm som står på listan. Trevligt!

Ps. Nej haha, jag har visst någonting på mig! Det är den snygga beiga axelbandslösa kreationen du skådat tidigare här på bloggen.

8 juni 2012

Nu är det sommar på riktigt

Häromkvällen åkte vi till Eskilstuna för att fira Johans mamma på Mors dag. Vi möttes av ett gäng sköna grillade människor på marken. Tänk att det äntligen är sommar! Det är varmt, man får ha brillor på sig (kul) och det är dags för en massa picknickar! Nu är det nog så att de flesta av mina picknickar kommer vara på vår balkong eller i mina föräldrars trädgård, men vad gör det? Mysigt är det iallafall!

29 maj 2012

Den gröna ön – en del av Azorerna

För ett tag sedan satt jag och googlade på sista-minuten-resor. Det fanns otroligt mycket att välja på, så jag slutade leta flera gånger bara av den anledningen. Till slut föll vårt val på Azorerna. Det verkade roligt, lite annorlunda och inte för varmt.

Vi hamnade i den bästa staden på Sao Miguel. Den hette Ponta Delgada. Det är en supersöt liten hamnstad som varmt välkomnar de turister som vill kolla på valar eller utforska ön.

Sao Miguel är en ganska stor ö om man jämför med de andra åtta öarna som tillhör Azorerna. Den kallas den gröna ön. Efter tre dagar i bilen förstod vi verkligen varför. Det här var en av alla de rastplatser som fanns längs vägarna.

Vad skulle en plats vara utan japanska turister? Här testar ett gäng på att åka häst och vagn mitt i Ponta Delgada.

Bland det bästa man kan få med sig i resväskan är en liten bok om stället man ska åka till. Jag passade på att köpa en resehandbok före resan. Johan & jag lusläste den på flyget och på kvällarna. Man ville inte riktigt missa något. Bland annat läste vi att kakelplattor utanpå husen är en typiskt just deras kultur.

Ni kan ju bara tänka er hur mycket jag fotade där borta! Det var en jättecool ö och tyvärr besökte vi bara Sao Miguel, men vi hann se mycket iallafall. Ön har en väldigt rolig natur och när vi satt i bilen kändes det som att vi körde runt i en stor trädgård.

12 maj 2012

Resa: Estland

Här kommer första omgången med bilder från Estland. När man åker längs vägarna ser man många trasiga hus. Det är ett ganska fattigt land.

Visst, alla hus såg inte ut såhär, men de flesta gjorde faktiskt det. Det är bara i Tallinn man jobbar mycket med fasaderna.

Det är lite hårt, kallt och grått där borta. Johan skrämde mig med massa historier innan vi åkte, så jag föreställde mig att jag skulle till ett bombat Bagdad.

Här var det ett gäng som rustade upp en fasad i ett ryskt ortodoxt kloster. Detta var kyrkdelen. Ganska fint, men jag kunde inte låta bli att tycka synd om dem. Inte arbetarna utan nunnorna.

Vi åkte till ett ställe där par brukar förlova sig. De skriver sina namn på ett lås och sätter fast det vid stängslet. När de har gift sig låser de upp det och kastar ner det i vattenfallet bredvid.

Vi bodde hos en familj som bor på landet. Utanför deras hus hade de en hel del gamla roliga prylar.

Vi åkte förbi en oväntad staty. Helt plötsligt stod det bara en tjur där. Varför? Det vet jag inte.

Till sist bjuder jag på en bild som jag hittade i en grotta. Eller grotta och grotta. Det var gamla bunkrar som användes under andra världskriget. Ganska coolt.

9 april 2012

Kholm Street

När man har varit ute och rest och bara vill hem blir man jätteglad när man ser denna skylten. Inte för att den är värst fin utan om att den informerar om att man är hemma.

Vårt centrum är inte så stort, men såhär ser ena gatan ut. Flaggorna är kvar sedan Katrineholms-veckan. En gång om året har vi vår alldeles egna vecka då nästan alla katrineholmare är ute på gatorna.

Det här är den andra stora gatan. En gång var det en kvinna från Stockholm som gick fram till någon och frågade vart centrum låg. Katrineholmaren svarade ”ehm.. här” och skyndade sig snabbt iväg. Kul att folk inte ens ser den största gatan vi har.

I Katrineholm har vi gröna bussar. Jag minns faktiskt inte ens jag åkte en sån senast. Det är nämligen så kort avstånd att antingen cyklar man (eller okej.. tar bilen). Detta är en del av mitt Katrineholm.

21 mars 2012

« Föregående sida — Nästa sida »