Det som borde prägla mitt liv

Jag är ju kristen och det betyder att jag tror att Gud finns och att Jesus blev fastspikad på ett kors, dog och återuppstod tre dagar senare. Det betyder att det som borde prägla mitt liv är att jag är älskad av Gud, att jag aldrig mer behöver oroa mig och att jag ska älska gud och alla andra människor, för att Gud har älskat mig först. Gör jag alltid allt det här? Nej, för jag är bara människa. Däremot är det faktiskt mitt fokus att bli mer lik Jesus. En sån där skön människa som litar på att Gud hjälper en med allt. En sån som umgås med dem som ingen annan vill hänga med. En sån som älskar människor ovillkorligt bara för att man tycker att varenda människa är unik, dyrbar och fantastisk.

Ofta faller jag tillbaks på att jag oroar mig alldeles för mycket. Vad kommer hända imorrn? Kommer allt lösa sig? Jag vill ha kontroll, men ibland orkar jag inte ha det. Det är så skönt att bara få sätta sig ner och lämna allt till Gud. Jag behöver inte oroa mig för någonting. Gud har redan lovat att han ska fixa precis allt som jag behöver. Gud ger styrka för dagen, varje dag. Han ger även hopp för morgondagen. Allt kommer ordna sig på ett eller annat sätt.

Kommentera | 4 personer gillar detta inlägg

15 maj 2013

Lyssna på något vettigt

Jag har insett att det är ganska många som lyssnar på radio. När man sitter på jobbet, åker bil eller bara vill ha något i bakrunden. Jag lyssnar endast på radio när det verkligen inte  finns något annat och ibland när jag har sommarjobbat. Jag kopplar radio med något tråkigt. Däremot är det kul att lyssna på människor som sitter och pratar, och då en dag gick det upp ett ljus. Det här med podcasts har jag alltid gillat och det är ju precis samma sak som människor som pratar på radio, bara att det finns på internet.

Om du inte riktigt vet vad du ska lyssna på för du har tröttnat på alla dina program, då är det dags att ta det ett steg längre. Jag vill varmt rekommendera att lyssna på predikningar. Det spelar ingen roll om du är kristen eller inte.  Predikanter säger nästan alltid något bra oavsett om det handlar om Gud eller inte.

Här kan du lyssna på predikningar (på svenska). Klicka på namnen så kommer du dit:

Katrineholm Pingst
Jönköping Pingst
Filadelfia Sthlm

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

14 april 2013

Påsk: Varför firar vi det?

När jag spelade ett spel i vintras skulle jag rita mig till ”påskön”. Jag ritade kycklingar, fjädrar, ägg och en ö som en rebus. Det sorgliga med det att till och med jag som vet vart påsken kommer ifrån refererar fjädrar till påsk. Visserligen är det ju inte helt fel. Vi har faktiskt enormt mycket fjädrar, ägg, gult och kycklingar runt påsk, men varför firar vi egentligen påsk? Det är det fler och fler som inte vet i Sverige idag.

Vi firar påsk för att Jesus dog på korset (och återuppstod). Judarna firade påsk redan innan av någon annan orsak, men sedan händelsen med Jesus firar de kristna påsk för att minnas vad Jesus gjorde för oss. Och vad var det han gjorde egentligen? Det är väl den här delen som ateister och okristna funderare världen över har störst problem med kanske. Att jag som kristen tror att Jesus dog och återuppstod. Om man ska vara riktigt kritisk och räkna de historiska dagarna är jag inte ens 100% säker på att det är exakt kring på påsk han faktiskt dog, men för mig spelar det ingen roll. Det huvudsakliga är ATT Jesus dog på korset och inte vilken dag. Nu har vi påsken för att minnas denna tid och då tänker jag tänka på det runt påsk (och alla andra dagar, för att det är enormt viktigt).

Varför behövde Jesus dö på korset?
När Gud skapade människorna gjorde han det för att kunna ha en relation med oss. I och med att Eva & Adam syndade (gjorde något fast de visste att det var fel) så kunde inte Gud ha en relation med dem längre därför att han är helig. För att än en gång skapa kontakt med oss sände Han senare sin son Jesus till jorden. Jesus levde ca 33 år (för ca 2 000 år sen) som människa på jorden och dog genom att bli korsfäst. När Jesus blev korsfäst tog han alla våra synder på sig (dina & mina och resten av alla andra människor som någonsin levt och kommer att leva på den här jorden). Eftersom han var oskyldig kunde han återuppstå efter tre dagar och lever fortfarande än idag (nej, inte som människa). Genom det Jesus gjorde kan vi ha en relation med Gud igen. Han lyssnar alltid när vi ber och om du vill kan han vara med dig hela tiden.

Tror du verkligen att Jesus återuppstod?
Japp, det gör jag. Han är ju Gud, även om han då levde som människa och för mig blir det då lite som att tänka ”ingenting är omöjligt”. Däremot tror jag inte på vad som helst. Jag tror att Bibeln är inspirerad av Gud och att den är sann. Jag tror att Jesus är återuppstånden därför att det står i Bibeln.

Låter inte allt det här sjukt snurrigt? 
Eh jo! Efter att ha läst igenom min text och så sakligt som möjligt förklarat vad jag tror på och hur det gick till, så är det ju verkligen intressant att läsa det som om man inte tror att det är sant. Jag har haft med mig de här bibelhistorierna så länge så för mig så är det möjligtvis lite enklare. Det enda jag är säker på är att Gud finns och jag tror att allt han säger stämmer och är sant, vilket blir att Bibeln är sann och allt där i. Jag förstår inte allt, och ibland funderar man varför det står som det gör, men det är ju det här som är skillnaden. Att tro är ingen vetenskap, det är att tro. Det är en övertygelse om något man ännu inte kan se.

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

28 mars 2013

Bloggtips: De normala

För ett tag sedan lyssnade jag på de här tjejerna. Det var inte förrän de började prata och diskutera som jag förstod hur viktigt det är att vi gör just det. Diskuterar. Det är nog viktigt att prata och dela livet med vänner som man bryr sig om, men också att hitta de som inte håller med bara för att se och höra om andra synvinklar. Det som de här tjejerna har startat är smart, bra och hjälpsamt och jag tycker att ni gör bra i att lyssna. Det kan ni göra genom att klicka här. 

2 kommentarer | 1 person gillar detta inlägg

21 februari 2013

Judah Smith på besök

Varje torsdagkväll kommer en predikant och besöker Angelus Temple (Dream Centers kyrka). Det är ganska intressant (och ibland vågat) att göra så. Man får höra många olika människor och ser flera olika prediko-stilar. Jag har hitills haft en favorit som predikade över ämnet ”For No Reason”. Igår hamnade Judah Smith på delad första plats. Han var riktigt skön och rolig att lyssna på. Han hade riktigt bra poänger samtidigt som han var rolig och underhållande. Helt klart en favorit!

Han predikade över ämnet ”God’s Firstness”. Gud fanns till redan innan början vilket är ganska stort, och i och med att Gud är först finns det inget i honom som är en andra plats-tagare. Han är alltså mer, större, bättre, starkare, med kärleksfull, ödmjuk och rättvis än allt och alla. Med andra ord, Gud är verkligen Gud.

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

14 januari 2013

Helt plötsligt flyr alla

I morgon startar min sista första arbetsdag på Dream Center. Nu har jag spenderat tre månader här borta och har en månad kvar. Det blir inte ens en hel månad för jag slutar jobba den 25e, men sen är det slut. Jag tycker faktiskt att det är ganska skönt även om det har varit roligt. Visst finns det människor man gärna tagit med sig hem, men de bor här borta och den tragiska sanningen (om man räknar bort internet och Facebook) är att man förmodligen aldrig kommer se dem igen. Man kan hälsa på om man vill, men det är lite som när man tog studenten. Helt plötsligt flyr alla över hela landet och sen är gruppen borta. Eftersom Dream Center bygger på volontärer byts deras hjälp ut hela tiden. De har ett gäng som är anställda, men de är inte många.

Jag åkte hit för att utvecklas och bli en bättre version av mig själv. Jag tror det är bra att sätta sig i jobbiga situationer för att växa. Det är inte lätt eller ens enkelt, men jag tror att det är värt om man vill komma så långt som man skulle kunna göra. Jag har lärt mig en del om mig själv. Hur jag reagerar, agerar och pratar i vissa situationer.

En sak som är kul när man byter miljö är att ingen vet vem man är. Man kan bara köra på utan att folk förväntar sig vad du ska göra. Det är lite roligt. Däremot har jag kommit på att jag gillar bilden av mig själv som jag är hemma. Jag är nöjd med den jag är och vad jag har, och när jag kommer hem kommer jag kämpa ännu mer för det som jag brinner för och ser framför mig. Jag bär på en vision av vad Gud har för mitt liv, och min önskan är att alla människor ska förstå att de är värdefulla, och att Gud har en personlig vision för alla människor som existerar på den här jorden. Det är stort!

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

2 januari 2013

En söndag i kyrkan

Varje torsdag och söndag är det dags för gudstjänst i kyrkan (Angelus Temple). De bygger upp sina gudstjänster på precis samma sätt varje gång. Förmodligen för att alla ska veta precis vad som händer och för att det känns enkelt och bra.

Allt startar med att lovsångsteamet river igång ett par låtar. De har olika sånger varje gång och vet jag faktiskt inte varför. Vore ju trevligt att känna igen dem efter ett tag, men nu 8 veckor (eller 24 gudstjänster senare) känner jag bara igen dem jag kunde sen förut.

I Amerika är de mycket mer på och med i lovsången än de flesta svenskar. Alla står upp, rör på sig, och lyfter händerna till Gud. Det är väldigt soft att lovsjunga i en sån miljö. Däremot känner man sig ju lite svensk när man ibland känner att ”man bara inte orkar”. Tråkig attityd? Javisst!

Om man säger såhär.. Det är ”några” fler än vi brukar vara på våra gudstjänster haha. I min kyrka hemma i Sverige är vi runt 100 pers på en söndag (om det är bra). Lite kul att man faktiskt måste komma i tid för att få en bra plats!

Förra veckan var John Bevere och predikade över ämnet Gudsfruktan.

Det var riktigt bra! Predikan handlade i korta drag om att respektera Gud.

Ps. Tro det eller ej, men det är faktiskt Johan som har tagit alla de här bilderna!!

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

11 december 2012

Alla mina fredagar – de senaste 8 åren

När jag var 13 år var det en kompis som började ta med mig till kyrkan på fredagkvällarna. Jag tyckte det var lite annorlunda. Det räcker väl att man är i kyrkan på söndagarna? När jag kom dit var det nästan fullt i det lilla rummet där ungdomsmötet skulle vara. Just ja, alla här är mellan 13-25 år. Det var bara unga som talade, spelade och sjöng.

De starkaste minnena jag har från den tiden är lyckan. Jag var förvånad. Det var nämligen så att det inte spelade någon roll hur gammal jag var. Alla ville vara med mig och prata med mig ändå. I andra sammanhang kan det bli så tydligt att man är för liten, men så var det inte där.

Nu är jag 21 år, och jag har spenderat i princip alla mina fredagskvällar de senaste åtta åren på samma sätt. Är det för att det är lätt? För att man har ett schema? Eller för att många av mina kompisar är där? Jag satt på en trästol i fredags, funderade och var så glad. Jag kände mig verkligen hemma. Jag var fylld av glädje och tacksamhet över att jag får vara med. Över alla de gånger jag har suttit på de där trästolarna i ett gammalt rumt med fula afrikanska tavlor längs väggarna, och ett bokställ med finska böcker längst bak. Sångarna har inte ens några mickar och pianisten spelar på ett ostämt piano.

Det handlar inte om någon show. Det är ingen som försöker visa upp sig. Vi är bara ett gäng som tillsammans lyssnar på vad Bibeln säger och som sjunger lovsånger tillsammans. Varför sjunger vi? För att ära Gud. Varför är jag där? För att Gud formar mig till att vara den person jag vill bli. En stark, modig, ärlig, ödmjuk person fylld av kärlek. Som ser personer i min närhet. Som inte behöver bräcka andra för att känna sig bättre utan få lyfta upp dem som behöver det. Det är min dröm.

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

23 september 2012

Tillsammans får vi bära varandra

Jag tror på Gud. Det vet du om du har läst den här bloggen ett tag. Jag tror även att Jesus är Guds son. Att han dog på ett kors för att sedan återuppstå på den tredje dagen, och att han lever än idag.

Tron är personlig. Den ger mig så mycket, men jag tror inte att det är något man bara ska ha för sig själv. Därför är jag med i en församling. Det man oftast brukar förklara med ”ja, jag går i kyrkan”. Kyrkan är en byggnad. Det är människorna i den som gör den levande.

Församlingen ska fungera som en familj. Där man får vara precis som man är. Där alla är välkomna, respekterade och accepterade. Där man kan få ha olika åsikter och det är okej att diskutera, men att man också kan lägga det åt sidan och bara umgås med varandra som personer. Där alla olika gåvor kan komma i funktion och fungera som en färgstark palett som aldrig tar slut.

Alla människor har olika gåvor, och när de kommer i funktion hamnar man på rätt plats, och då känner man det i hjärtat. Helt plötsligt får man energi av att jobba och lägga ner tid på något.

Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi få dela allt, både glädje och sorg. Tillsammans bär vi varandra. Tillsammans kan vi få vara en församling.

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

19 september 2012

Love is Stronger Than Fear

Har du någon gång tröttnat på dig själv? Att du inte vågar. Du har tänkt igenom det så många gånger. Frågat dig själv vad du är rädd för, och du är inte ens rädd för det värsta som kan hända. Ändå fegar du ur. Ändå backar du och tänker nästa gång, då ska jag minsann ändra på mig!

Jag har stört mig så många gånger på att jag backar. Jag vet vem jag är, vem jag tillhör och vad jag tror på. Jag är trygg i det. Jag  får vila i att jag är Guds barn och vad som än händer så behöver jag inte vara orolig. Tror du att jag slutar vara orolig för det? Nej, ibland kryper den där jobbiga känslan fram och nästan biter mig i benen.

Något som har räddat mig flera gånger är att återkomma till att kärlek är starkare än rädsla. Gud är kärlek. Han ger mig styrka, mod och frimodighet om och om igen. Att ledas utav honom är inte lätt. Jag faller så många gånger, men då hjälper han mig upp igen.

Kommentera | 7 personer gillar detta inlägg

26 augusti 2012