Även om man ibland vill skrika
Det är alltid enklare att säga vad man inte är än vad man faktiskt är. Jag kan ju börja med att säga att jag inte är någon husvagnstjej, alls. Jag har tältat en vecka i mitt liv, och det var under ett ungdomsläger som jag verkligen inte ville missa oavsett om jag blev tvungen att tälta.
När man är hemma och vardagen rullar på så är det många gånger man drömmer om alla de platser man önskar att man åkt till. Olika situationer som skulle kunna vara bättre. Helt plötsligt (av någon sjuk anledning) så tröttnar man på att lägga sig i samma säng och enkelt säga godnatt när man är trött.
De senaste tjugo dagarna (och nätterna) har jag spenderat i den här husbilen. Vi har bott sex personer på en väldigt liten yta, och visst att man kan tröttna på sina familjemedlemmar, men människor som faktiskt inte ingår i den kategorin kan man inte skrika lika lätt på eller helt fullt ut leva ut allt man skulle vilja (i vissa sammanhang). Visst kan man skrika om man vill, men trevligt är det inte.
Allt har gått bra. Det gick fortare än vad jag trodde även om jag några gånger önskade att jag redan var hemma. Det är lite svårt att efter fyra månader i ett enda litet rum, i en stor byggnad liknande ett sjukhus inte tänka på framtiden. Sedan stoppar man in sig i en husbil med totalt sex pers. Det är svårt att inte drömma om den där lägenheten som snart är så nära.
Jag är tacksam för allt jag har och ska börja lära mig att njuta av varje minut var jag än är, även om man ibland skulle vilja skrika.
Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg
20 februari 2013
