ONE YEAR <3

Dessa foton är tagna av: Hanna Maxstad

Det känns märkligt att skriva ”för ett år sedan gifte jag mig”. Det känns på ett sätt som att det har varit såhär hur länge som helst, och samtidigt kan jag få tillbaks drivet och glädjen över planeringen genom att bara titta på gamla bilder. Det sägs att det första året är det svåraste. Om det nu är så då har jag ingen aning om hur folk möter problem. Att gifta mig är verkligen bland det absolut bästa jag har gjort.

Jag håller fortfarande på att lära mig att säga ”vi” och ”vårt” om allting. Jag är många gånger tacksam över att vi delar allt eftersom det är så enkelt. Det spelar inte längre någon roll vems som är vems (även om det är en utmaning andra gånger). Under vår tid tillsammans har jag fått lära mig att vi är ett team. I starten fick jag slå sönder den mur jag hade byggt runt omkring mig för att bjuda in Johan. Nu bor vi i ett litet fort tillsammans. En plats där man aldrig är ensam, och där man varje dag vaknar upp med en man som har bestämt sig för att leva hela sitt liv tillsammans med mig. Det är stort.

Jag är så tacksam för allt det vi har och det vi har fått vara med om. Jag väntar förväntansfullt fylld av glädje på allt som vi kommer möta under livets gång. Det är inte alltid bra, men det är heller inte alltid dåligt. Livet är som det är och jag är tacksam för att få ha Johan med i mitt, och efter ett år som gifta älskar honom mer än vad jag gjorde första gången jag såg honom.

28 april 2013

Du gör mig lycklig

fotobloggJag tror att jag redan har skrivit att gifta sig är bland det bästa man kan göra, och det tänker jag hålla fast vid. Jag har varit ihop med Johan i över fem år och på något sätt även fast vi är olika så blir vi ett oslagbart team. Han är den som gör mig allra gladast, och även om jag kanske kan störa mig mest på honom, så spelar det ingen roll. Han är min man. Den jag vill följa, växa och utvecklas tillsammans med under hela mitt liv. Jag känner mig så lyckligt lottad! Det är många gånger jag tittar på honom och bara tänker hur gullig han är. Hur han tänker, hur han fungerar, när han blir sådär löjligt glad. Johan, du gör mig lycklig! Grattis på födelsedagen!

18 april 2013

När mitt hjärta stannade

fotobloggJag var nära att skriva att idag är det precis fem år sedan jag såg Johan för första gången, men det är ju faktiskt helt fel. Dagen jag träffade honom för första gången stannade nästan mitt hjärta. Jag var femton år och fick syn på en kille som nästan stod som i ett solsken. Du vet när hjärtat börjar slå häftigt, du får handsvett och helt plötsligt börjar du fundera hur du bäst ska sätta dig i soffan för att det inte ska se töntigt ut. Precis så gick mina tankar första gången jag såg honom. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag kommer aldrig att glömma den dagen.

Idag firar vi fem år tillsammans och snart ett år som gifta. Jag är så otroligt lycklig och tacksam för Johan och förövrigt så uppmuntrar jag alla till att gifta sig. Det är det bästa som finns.

15 februari 2013

En av de där dagarna

fotobloggNär jag såg den här utsikten tänkte jag genast på Lejonkungen. En av de grejer jag gillar mest med den filmen är starten när de visar upp de nyfödda barnet. Alla är så glada och de slår till med riktig fest. Vänner och familj är bland det viktigaste vi har och idag är en dag där vi får passa på att visa uppskattning. Jo visst, alla hjärtans dag är även en fin dag för alla par, men man behöver faktiskt inte ha någon för att fira. Den här dagen kan precis som alla andra användas till att skicka ett fint sms eller ge ett par blommor bara för att vara snäll. Fatta hur glada dina nära och kära kommer bli! Glad alla hjärtans dag allihop!

14 februari 2013

Alla mina fredagar – de senaste 8 åren

När jag var 13 år var det en kompis som började ta med mig till kyrkan på fredagkvällarna. Jag tyckte det var lite annorlunda. Det räcker väl att man är i kyrkan på söndagarna? När jag kom dit var det nästan fullt i det lilla rummet där ungdomsmötet skulle vara. Just ja, alla här är mellan 13-25 år. Det var bara unga som talade, spelade och sjöng.

De starkaste minnena jag har från den tiden är lyckan. Jag var förvånad. Det var nämligen så att det inte spelade någon roll hur gammal jag var. Alla ville vara med mig och prata med mig ändå. I andra sammanhang kan det bli så tydligt att man är för liten, men så var det inte där.

Nu är jag 21 år, och jag har spenderat i princip alla mina fredagskvällar de senaste åtta åren på samma sätt. Är det för att det är lätt? För att man har ett schema? Eller för att många av mina kompisar är där? Jag satt på en trästol i fredags, funderade och var så glad. Jag kände mig verkligen hemma. Jag var fylld av glädje och tacksamhet över att jag får vara med. Över alla de gånger jag har suttit på de där trästolarna i ett gammalt rumt med fula afrikanska tavlor längs väggarna, och ett bokställ med finska böcker längst bak. Sångarna har inte ens några mickar och pianisten spelar på ett ostämt piano.

Det handlar inte om någon show. Det är ingen som försöker visa upp sig. Vi är bara ett gäng som tillsammans lyssnar på vad Bibeln säger och som sjunger lovsånger tillsammans. Varför sjunger vi? För att ära Gud. Varför är jag där? För att Gud formar mig till att vara den person jag vill bli. En stark, modig, ärlig, ödmjuk person fylld av kärlek. Som ser personer i min närhet. Som inte behöver bräcka andra för att känna sig bättre utan få lyfta upp dem som behöver det. Det är min dröm.

23 september 2012

Love is Stronger Than Fear

Har du någon gång tröttnat på dig själv? Att du inte vågar. Du har tänkt igenom det så många gånger. Frågat dig själv vad du är rädd för, och du är inte ens rädd för det värsta som kan hända. Ändå fegar du ur. Ändå backar du och tänker nästa gång, då ska jag minsann ändra på mig!

Jag har stört mig så många gånger på att jag backar. Jag vet vem jag är, vem jag tillhör och vad jag tror på. Jag är trygg i det. Jag  får vila i att jag är Guds barn och vad som än händer så behöver jag inte vara orolig. Tror du att jag slutar vara orolig för det? Nej, ibland kryper den där jobbiga känslan fram och nästan biter mig i benen.

Något som har räddat mig flera gånger är att återkomma till att kärlek är starkare än rädsla. Gud är kärlek. Han ger mig styrka, mod och frimodighet om och om igen. Att ledas utav honom är inte lätt. Jag faller så många gånger, men då hjälper han mig upp igen.

26 augusti 2012

När du fastnat i bekvämlighetszonen

Ibland är man helt exalterad. Man vill springa, hoppa, dansa och ja till och med ta ett skrikande varv på stan. Allt känns så otroligt bra. och man är redo att berätta för alla sina vänner (och resten av världen) om sin tro. Andra dagar känns det inte lika kul. Det känns mycket bättre att ligga i soffan och kolla på alldeles för många avsnitt av sin favoritserie. Jag vet. Jag har gjort båda. (okej, inte sprungit och skrikit men iallafall).

Jag har ett problem jag kämpar med. Bekvämlighetszonen. Den här platsen som gör dig lite seg. Du orkar inte riktigt. Du har ingen lust. Du vet att det vore bra att hänga med lite olika folk, men ah.. äsch en kväll till med järngänget passar väl bra. Platsen där dina tankar upptas av vad du ska göra i framtiden. Vilken karriär du ska välja. Om du ska ha den där bilen, eller byta ut din garderob bara för att det är kul.

Nja. Jag vill utmanas. Jag vill tränas. Jag vill kämpa. Och jag vill ut. Jag vill berätta om den Jesus jag har funnit. Om den tro som gör mig hel. Om den kärlek som aldrig kommer ta slut. Om den grund som aldrig kommer falla. Jag tror på Gud och kallar mig kristen. Det kommer jag göra resten av mitt liv. Tro är ingen hobby. Det är en livsstil.

20 maj 2012

När man ska förklara kärlek med ord

När jag såg Johan för första gången fick jag en sån känsla i magen av att ”det är han”. Det där är killen jag ska ha! Han insåg inte det samtidigt som mig direkt, så efter ett halvår blev jag tvungen att säga något. Jag bestämde mig för att berätta att jag var kär i honom. Jag klarade inte av det längre utan att säga något. Antingen skulle han säga kul, jag tycker om dig med eller nej, jag gillar inte dig. Ena svaret skulle leda till något bra, och andra svaret skulle hjälpa mig att släppa honom.

Jag fick samla mod att gå fram och säga hur jag kände. Att få vara beredd på vilket svar som helst var riktigt läskigt. När jag bestämde mig för vilka kläder jag skulle ha på mig den dagen tog jag självklart det snyggaste jag hade. Ett par svarta jeans, tshirten på bilden och en turkos tröjja över som tog fram färgen i mina ögon. Tshirten tog jag för att den var cool, men framför allt för att det stod ”Walk this way” på den. Man ville ju göra allt man kunde utifall jag inte skulle få fram orden på något bra sätt.

”Kanske”. Var allt jag fick den gången. Hur jag tog det? Jag var bara överlycklig över att han inte använt ordet ”nej”.

25 januari 2012

Hur man reflekterar Gud

Här kommer en bild igen. Jag (och många andra) brukar nämligen använda bilder för att försöka förklara vad vi menar när det gäller tro. Hur ska man annars kunna förklara något man inte kan se med blotta ögat?

För att månen ska kunna lysa behöver den ljus. Månen är nämligen bara en stor kall grå sten. Det är solen som gör allt jobb. Solen delar med sig av sitt ljus så att månen kan lysa upp jorden. På samma sätt lyser Gud upp de människor som tror på honom. Det syns på människor om de är kristna eller inte. Man märker det i hela deras närvaro. Vissa har nästan som ett ljus över sig. Jag har tidigare trott att jag inte kunnat se det. Men jag har sett när personer inte har det där ljuset längre, och på så sätt kan jag jämföra skillnaden. Det är inte så att personen går runt med en strålkastare över sig. Det är bara något visst. Ett lugn, en kärlek och en trygghet som personen inte kunnat få genom någon annan förklaring.

Låter det luddigt? Självklart. Varför skulle det annars kallas tro? Hur reflekterar man då Gud? Hur får man det där ljuset? Genom att tro på det som står i Bibeln och bestämma sig för att följa Gud som sin Herre. Då börjar du också reflektera det ljus du en gång sett hos andra.

15 januari 2012

Love is in the air

Den här helgen handlar definitivt om kärlek för mig. Och den här gången syftar jag faktiskt inte på Johan haha. Ikväll ska vi diskutera kärlek & relationer på ungdomsmötet och på söndag håller jag en apell (kortare predikan) under temat ”I Kärlekens namn”. Det är så otroligt skojj att göra detta! Vi får se vad alla andra som hör det tycker och tänker, men jag njuter verkligen. Det är ren glädje. Tänk att jag kan få jobba med sånt här!

2 december 2011

Nästa sida »