Det som fick mig att fortsätta

När det var som jobbigast under tiden på Dream Center så var det alltid tanken på roadtripen som fick mig att fortsätta. När tankarna kom att man kanske bara borde hoppa på ett plan och åka hem så man faktiskt inte skulle missa t ex julen. Då var det resan som hjälpte mig att stanna. Jag har förberett mig inför den här resan och sett fram emot den ända sen jag lämnade Sverige. Ändå verkade det som att vi kanske inte skulle få åka (några dagar innan vi skulle lämna DC).

Tack och lov löste sig allting och vi hittade världens bästa deal på en husbil som gjorde att vi kunde köra. Den här resan är verkligen en välsignelse och jag är så tacksam att jag (vi) fick möjlighet att göra det här!

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

8 februari 2013

Vi åker buss i LA

När man ser 7Eleven på Sunset Boulevard då vet man att man är nära hemma. Utanför butiken finns en busshållsplats som vi använder ganska ofta.

Området vi bor i är ganska smutsigt, högljutt, luktar äcklig ibland och här finns i princip bara latin-amerikaner. Man inser inte hur rent Sverige är förrän man lämnar det.

Det är ganska mycket trafik när folk ska börja och sluta jobbet. Precis som i alla andra storstäder. Däremot är folk väldigt trevliga här och säger ”ursäkta” för ingenting. Minst 1-2 gånger i veckan brukar folk börja prata med en. Det kan vara på bussen eller när man sitter och käkar på McDonalds. Främst är det för att de hör oss prata ett annat språk.

Här ser man många uteliggare varje dag och det vanligaste är att de frågar efter en quarter som är ungefär 2 kr. En gång hade inte Jojo det men gav ett gäng småmynt. Uteliggaren blev nästan arg och efter det bestämde vi oss att aldrig mer ge pengar. Jag tror inte det hjälper dem ändå. Dreamcenter har ett otroligt bra program som heter Discipleship. Det finns för kvinnor, män och ungdomar. De som är vuxna har valt programmet själv medan ungdomarna har fått välja på det eller ungdomsfängelse.

Vi hjälper som sagt till väldigt praktiskt här i LA genom Dreamcenters arbete. Däremot är det nog Simon som möter det hårdaste. Han är på Skidrow som är ett område med endast uteliggare. Vissa har accepterat att de är uteliggare och andra inte. De bjuder på mat varje dag och har även möten och berättar om Gud. Främst försöker de bara skapa relationer och försöker hjälpa till. Angelus Temple (kyrkan) bussar in folk (gratis) från Skidrow och andra fattiga områden för att de ska kunna ta sig till kyrkan.

Förövrigt är buss-systemet ganska enkelt och bra här i LA, däremot hade vi aldrig klarat oss utan Google Maps hjälp som berättar vart man ska stiga av. Det är tyvärr inte lika tydligt alltid men än så länge har det gått bra!

1 kommentar | 0 personer gillar detta inlägg

10 november 2012

Vuxendop i frikyrkan

För sex år sedan hade jag bestämt mig. Det var dags. Jag ville döpa mig. Eftersom jag är uppväxt i en kristen frikyrklig familj betyder det att jag inte är barndöpt. Inom frikyrkan och framför allt inom Pingst, så har vi barnvälsignelse istället. Vi tror att det finns något i att man får ta beslutet själv om man vill döpa sig eller inte. Dopet blir en handling och en understrykning av att man vill följa Jesus, på riktigt.

Jag tror att Jesus dog på korset för våra synder. När han sa ”Det är fullbordat” var allting klart. Det som gör att vi får lägga allt vi gör fel, allt som är jobbigt, allt som är dåligt inför honom och släppa det. Inte för att vi har gjort oss förtjänta av det utan för att Gud älskar oss så mycket.

Dopet blir en handling. Du lägger hela dig själv och ditt liv i Guds händer. Du lämnar allt som du var förut i graven och kommer upp som en ny människa. Nu är det Gud som har dig i sin hand. Du har kapitulerat. Du har gett ditt liv till honom och nu lever du som hans älskade son eller dotter.

3 kommentarer | 0 personer gillar detta inlägg

25 mars 2012

Det som aldrig försvinner

Livet är inte alltid rättvist, men det är inte nåt vi kan göra något åt. Det bara är. Det enda vi har makt att göra är att välja hur vi ser på saker och ting. Om vi ser det från den ljusa sidan eller inte. Det kan vara svårt att försöka se positivt på något som verkar mörkt. Men en sak är säker, och det är att Gud alltid är med. Han ger mig trygghet. En plats att andas på. En vetskap om att vad som än händer så kommer han aldrig att lämna mig. Jag kan inte göra något bättre, eller sämre. Jag bara är den jag är för att han har skapat mig så. Gud har en plan. Även om vi inte alltid fattar allt.

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

7 juni 2011

Hejdå!

Jag ville bara ägna ett fint hejdå till en riktigt bra kille som lämnade staden igår!

Det har varit riktigt kul att lära känna honom och jag hoppas att han får det bra i framtiden!

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

3 juni 2011

Vad bär du med dig?

Är du en sån person som går runt och ältar saker som hänt förr? Som har svårt att förlåta utan en ursäkt, och fortfarande irriterar dig över en sak din kompis gjorde för några år sedan? Ja? Det finns fler som du. Det är dags att släppa det som hänt och blicka framåt! Irritation och ilska kommer bara att dra dig tillbaka. Det kommer förstöra mer än det gör dig gott, och därför är det dags att du lämnar det bakom dig.

Att ha kvar det skulle vara som att ständigt gå runt med stor tung sten i en väska utan något annat i. Bara onödigt och tungt. Gå vidare och fokusera på det du vill åstadkomma, istället för det du misslyckats med!

Kommentera | 0 personer gillar detta inlägg

5 april 2011