Påsk: Varför firar vi det?

När jag spelade ett spel i vintras skulle jag rita mig till ”påskön”. Jag ritade kycklingar, fjädrar, ägg och en ö som en rebus. Det sorgliga med det att till och med jag som vet vart påsken kommer ifrån refererar fjädrar till påsk. Visserligen är det ju inte helt fel. Vi har faktiskt enormt mycket fjädrar, ägg, gult och kycklingar runt påsk, men varför firar vi egentligen påsk? Det är det fler och fler som inte vet i Sverige idag.

Vi firar påsk för att Jesus dog på korset (och återuppstod). Judarna firade påsk redan innan av någon annan orsak, men sedan händelsen med Jesus firar de kristna påsk för att minnas vad Jesus gjorde för oss. Och vad var det han gjorde egentligen? Det är väl den här delen som ateister och okristna funderare världen över har störst problem med kanske. Att jag som kristen tror att Jesus dog och återuppstod. Om man ska vara riktigt kritisk och räkna de historiska dagarna är jag inte ens 100% säker på att det är exakt kring på påsk han faktiskt dog, men för mig spelar det ingen roll. Det huvudsakliga är ATT Jesus dog på korset och inte vilken dag. Nu har vi påsken för att minnas denna tid och då tänker jag tänka på det runt påsk (och alla andra dagar, för att det är enormt viktigt).

Varför behövde Jesus dö på korset?
När Gud skapade människorna gjorde han det för att kunna ha en relation med oss. I och med att Eva & Adam syndade (gjorde något fast de visste att det var fel) så kunde inte Gud ha en relation med dem längre därför att han är helig. För att än en gång skapa kontakt med oss sände Han senare sin son Jesus till jorden. Jesus levde ca 33 år (för ca 2 000 år sen) som människa på jorden och dog genom att bli korsfäst. När Jesus blev korsfäst tog han alla våra synder på sig (dina & mina och resten av alla andra människor som någonsin levt och kommer att leva på den här jorden). Eftersom han var oskyldig kunde han återuppstå efter tre dagar och lever fortfarande än idag (nej, inte som människa). Genom det Jesus gjorde kan vi ha en relation med Gud igen. Han lyssnar alltid när vi ber och om du vill kan han vara med dig hela tiden.

Tror du verkligen att Jesus återuppstod?
Japp, det gör jag. Han är ju Gud, även om han då levde som människa och för mig blir det då lite som att tänka ”ingenting är omöjligt”. Däremot tror jag inte på vad som helst. Jag tror att Bibeln är inspirerad av Gud och att den är sann. Jag tror att Jesus är återuppstånden därför att det står i Bibeln.

Låter inte allt det här sjukt snurrigt? 
Eh jo! Efter att ha läst igenom min text och så sakligt som möjligt förklarat vad jag tror på och hur det gick till, så är det ju verkligen intressant att läsa det som om man inte tror att det är sant. Jag har haft med mig de här bibelhistorierna så länge så för mig så är det möjligtvis lite enklare. Det enda jag är säker på är att Gud finns och jag tror att allt han säger stämmer och är sant, vilket blir att Bibeln är sann och allt där i. Jag förstår inte allt, och ibland funderar man varför det står som det gör, men det är ju det här som är skillnaden. Att tro är ingen vetenskap, det är att tro. Det är en övertygelse om något man ännu inte kan se.

28 mars 2013

Bibeln på TV

När vi var i USA bombades mitt Twitter-konto med en massa reklam för att någon serie som hette ”The Bible” skulle börja på History Channel. När premiären drog igång var det tretton miljoner människor som bänkade sig framför tvn för att kolla. Nu har miniserien kommit till Sverige och kommer visas på SVT under hela påsken!

Varför bör du titta? Jo, för att oavsett om du är kristen eller inte så är det allmänbildning att se vad det är för bibelhistorier som finns. De flesta är ganska schyssta faktiskt. Sen har vi den här lilla detaljen att oavsett om du tror att det har hänt eller inte så gör jag det. Jag tror att det som står i Bibeln är sant, även om det ibland kan låta helsjukt att man som människa t ex skulle kunna stå i en brinnande ugn och bli frisläppt utan ett enda märke på kroppen.

The Bible visas på:

Torsdag kl 22.00
Fredag kl 21.30
Lördag kl 22.15
Söndag kl 22.00
Måndag kl 21.45

27 mars 2013

Att känna sig hemma när man är borta

fotoblogg, viccans blogg, victoria öhrvallDå har jag gjort mitt allra bästa för att få det gamla sjukhus-rummet att se så hemtrevligt ut som möjligt. Det är IKEA, en ELLE-tidning och ett stort vitt papper som fick stå till tjänst. Som min brorsa skrev på Instagram ”Nu ser det riktigt Viccan ut” och det är ett bra betyg.

Från början var det svårt att känna sig hemma i ett rum du helst inte ens vill gå barfota i. När du efter ett par veckor inser att ”Nehe, det där var inte några fläckar man inte får bort. Det var smuts ingrott i golv och väggar”. Det är ju inte jättehög standard direkt. Skulle knappt ge dem något betyg alls om man fick en skala ett till fem. Det roligaste är att de faktiskt låter människor som vill bo över några dagar betala 15 dollar = 100 kr per natt per person för att bo på samma ställe som vi gör. Jag har många gånger försöket säga att jag aldrig skulle betala för att på på ett sånt här ställe… men det har jag ju redan gjort.

Efter två månader på Dreamcenter börjar tankarna snurra. Det är halvtid. Vi har två månader kvar och jag pendlar mellan att vilja åka hem direkt samtidigt som jag andra dagar kan känna ”Va? Är det bara 2 månader kvar. Stanna klockan!”. Den här resan är en utmaning, men det var precis därför jag satte mig på planet och åkte.

20 november 2012

Adopt a Block

adopt a block, dreamcenter, victoria öhrvall, los angeles, fotograf, södermanlandVarje lördag är det dags för Adopt a Block. Allt startade med att Matthew Barnett började knacka på lite dörrar i ett fattigt område och fråga vad de behövde hjälp med. På den tiden var inte Dream Center eller Angelus Temple speciellt stort. Idag tar vi hand om över 100 områden.

adopt a block, dreamcenter, victoria öhrvall, los angeles, fotograf, södermanlandAlla är indelade i olika områden. Jag och Johan är i Ramona Gardens. Jojo, Olivia & Simon är i Nickerson Gardens. David blev själv (haha) och hjälper till i William Meade. Alla områdena ser ungefär likadana ut. Jag har hitills besökt tre olika ställen. Här ser ni folk som  tar med mat till sina olika ställen.

adopt a block, dreamcenter, victoria öhrvall, los angeles, fotograf, södermanlandPå de olika ställena samlar man ihop mat i olika matkassar. De får ett paket jordgubbar, några bars (typ som chokladkakor), en tomat, tre små påsar chips och två paket som man kan göra gröt med t ex. Jag tror att det är olika varje vecka, men då vet in iallafall hur mycket mat det är.

adopt a block, dreamcenter, victoria öhrvall, los angeles, fotograf, södermanlandFörutom att dela ut mat är det mycket fokus på barnen i områdena. Vi brukar dela ut massor av chips till dem och leka med dem.

adopt a block, dreamcenter, victoria öhrvall, los angeles, fotograf, södermanlandOmrådena ser ut likt detta. Det är som ett mini-radhus kan man säga. Eller kanske lägenheter. I princip alla i området är fattiga och har placerats  där av ”kommunen” (vet inte vad det kallas här).

adopt a block, dreamcenter, victoria öhrvall, los angeles, fotograf, södermanlandVarje lördag knackar vi även på folks dörrar. Jag har hitills kanske knackat på kanske 80 dörrar eller nåt sånt varav ca 7 st har öppnat. I vissa hem kan man höra att folk är hemma, men de vägrar att öppna.

adopt a block, dreamcenter, victoria öhrvall, los angeles, fotograf, södermanlandDe typiska husen ser ut såhär. Förutom oss är det inte många vita personer i dessa områden (och inte på de lokala bussarna heller för den delen).

adopt a block, dreamcenter, victoria öhrvall, los angeles, fotograf, södermanlandBåde dit och hem åker vi i Dream Center-bussar. De fylls och i många fall måste man sitta tre st på platser som är designade för två. Om man är tre tjejer går det bra men om man sitter bredvid t ex Simon eller Johan… då går det inte lika bra haha.

 

 

25 oktober 2012

En kväll i LA

viccan, viccans blogg, fotoblogg, victoria öhrvall, fotograf, södermanland, En av de saker jag mest såg fram emot med resan var att få fota. Det har blivit en del sånt, men mer ska det bli!

20 oktober 2012

Nu drar vi till Los Angeles!

reseblogg, fotoblogg, viccan.se”Vad ska du göra efter studenten då?”. Det sista året på gymnasiet var det i princip den enda frågan man visste att man skulle få av princip alla. När man diskuterade det i klassen och med andra jämnåriga var de vanligaste svaren: ”plugga”, ”resa”, ”jobba” och ”vet inte”.

 

Om jag hade svarat att jag skulle flytta till Los Angeles i fyra månader, och sen dra vidare på en roadtrip med fem vänner i en husbil en månad i USA. Då hade nog många blivit avundsjuka eller kanske glada för min skull. Det visste jag inte då, men strax åker vi.

 

Jag ska få vara med om ett äventyr. Det kommer bli jobbigt. Amerikansk mat är tyvärr inget att hurra för. Vi vet egentligen inte riktigt vad vi ska göra utan får tilldelade uppgifter när vi kommer fram. Man kommer röra sig bland otroligt mycket människor hela tiden. Johan & jag kommer bo i ett rum som rymmer i princip en dubbelsäng, och det är stor risk att man kommer få bedbugs.

 

Vill man vara med om något stort så får man kliva ur sin bekvämlighetszon. Tråkigt, men sant. Jag är redo. Nu drar vi och jag ska vara med om en fantastisk resa! Dreamcenter, here we come!

 

26 september 2012

Körslaget 2012?!

Jo, det är sant. Körslaget drar igång ännu en säsong! Jag trodde faktiskt att vi var den sista. Under min medverkan i programmet orkade jag inte ens kolla klart på något avsnitt. Däremot har jag sett alla klipp vi uppträdde i. Egostiskt? – Kanske.

Jag har nostalgiskt kollat igenom min egen blogg från tiden i Körslaget. Jag hittade bland annat det här, dagen när Kuriren kom in på mitt jobb och frågade om jag kunde sjunga något. Det här, när jag lärde mig hur mycket tv handlar om att vänta… Och det här som påminner mig lite om studenten. Hela kören står och sjunger (skriker) tillsammans. Skillnaden från studenten är väl att alla faktiskt kan sjunga.

5 september 2012

Gör det själv: Ett fotoalbum

fotobloggOm du gillar att fota lika mycket som jag gör har du en hel drös med bilder från olika sammanhang. Jag har kommit fram att jag faktiskt inte kan vara den enda. När min morfar fyllde 80 år fick han ett litet fotoalbum av mig med bilder som jag har tagit på området där han & mormor bor och på sånt som han gillar. Det var jätteuppskattat!

Nu inför 85-årsdagen har jag bestämt mig för att göra en del två. Jag köpte ett fotoalbum, beställde fotokopior och satte mig och pysslade. Det blir en väldigt personlig present att ge bort och sånt är alltid kul!

28 augusti 2012

Hejdå Facebook!

Jo det är sant. Jag har plockat bort min Facebook. Varför då? Jo, för jag tröttnade på deras ständiga ändringar av sekretessinställningar. Jag satt säkert 7-8 gånger och försökte ställa in det som jag ville ha det. Helt plötsligt fanns jag upplagd i någon karta över vart jag har varit någonstans. Jag kunde inte ta bort mina taggar på foton som andra hade taggat mig i (efter mitt godkännande), och omslagsfotona blev helt plötsligt officiella (och gick inte att radera. Visst, Facebook är en jättebra plattform för företag och folk som vill ut med info, och det är väldigt enkelt att nå människor som kanske inte bor i samma stad o s v. Vem vet, kanske ordnar jag Facebook igen? Men just nu finns jag istället på:

Twitter: viccan_ & Instagram: viccan_

27 augusti 2012

Nästa sida »