Slöa sjölejon

sjolejon, sjölejon, viccans blogg, fotobloggEfter att ha googlat på vad man kunde göra i San Diego hittade vi att man kunde hitta riktiga sjölejon. Vi tyckte det verkade kul och letade järnet. Vi hittade ett litet sjölejon. Den var lika liten som en svart prick. Lite synd tyckte vi.. tills vi gick runt hörnet och hittade detta!

sjolejon, sjölejon, viccans blogg, fotobloggKul syn och äcklig lukt så att säga. När de skulle i vattnet klev de bara över varandra på ett roligt sätt hehe.

6 december 2012

Tillsammans får vi bära varandra

fotoblogg, victoria öhrvallJag tror på Gud. Det vet du om du har läst den här bloggen ett tag. Jag tror även att Jesus är Guds son. Att han dog på ett kors för att sedan återuppstå på den tredje dagen, och att han lever än idag.

Tron är personlig. Den ger mig så mycket, men jag tror inte att det är något man bara ska ha för sig själv. Därför är jag med i en församling. Det man oftast brukar förklara med ”ja, jag går i kyrkan”. Kyrkan är en byggnad. Det är människorna i den som gör den levande.

Församlingen ska fungera som en familj. Där man får vara precis som man är. Där alla är välkomna, respekterade och accepterade. Där man kan få ha olika åsikter och det är okej att diskutera, men att man också kan lägga det åt sidan och bara umgås med varandra som personer. Där alla olika gåvor kan komma i funktion och fungera som en färgstark palett som aldrig tar slut.

Alla människor har olika gåvor, och när de kommer i funktion hamnar man på rätt plats, och då känner man det i hjärtat. Helt plötsligt får man energi av att jobba och lägga ner tid på något.

Tillsammans är vi starka. Tillsammans kan vi få dela allt, både glädje och sorg. Tillsammans bär vi varandra. Tillsammans kan vi få vara en församling.

19 september 2012

Björkenäslägret 2012

I helgen var jag med som ledare på barnlägret Björkenäs 2012. Det är ett läger som anordnas av främst två st kyrkor. En från Katrineholm och en från Nyköping. Lägret är till för barn mellan 9-13 år och årets tema var ”Jag springer för att vinna”.

På Björkenäs kan man göra allt från att sporta, pyssla, bada, experimentera, leka och vara på samlingar för att höra om Gud.

Jag passade på att bada en gång. Det var väldigt kallt! Men efteråt känns det ganska uppfriskande faktiskt! Man borde nog bada oftare ändå!

Självklart var det dags för lite Sockwars under lägret! Man kör två lag mot varandra. Alla får kasta hur mycket man vill. Blir man träffad av en strumpa är man ute.

Det finns två sätt att vinna på. Antingen skjuter man ut hela motståndarlaget, eller så tar man deras maskot som är placerad längst bort på banan. Man måste alltså springa från sitt ”bo” till de andra för att kunna ta den. Tar man den utan att bli träffad vinner man!

Det var alltså lite om Björkenäs 2012. Jag höll i små korta morgonsamlingar, lekte på kvällarna och hade en liten kör. Det var faktiskt väldigt skojj!

9 augusti 2012

Lite snabbare än minigolf

Häromdagen spelade jag sommarens första minigolf-runda. Grabbarna orkade inte med allt väntade, så de passade på att lära mig ”Läge”. Man har ett slag per bana. Alla personer slår efter varandra (lite som Boule). Den som slår bollen närmast hålet får lägst poäng, och den som är längst i från får högst poäng. Alla får poäng efter varje bana. Så nästa gång du ska spela minigolf, och ni är lite för många. Då är det dags att spela ”Läge!”.

6 augusti 2012

En kväll på Hampe

Ja, det är sant. Jag formeligen bildbombar dig med foton från Hampe. Varför det? För att Hampeveckan är så otroligt grym och för att jag har massa fina bilder därifrån såklart.

Man kunde tävla mot varandra i olika stationer.

Riktigt populär var den här uppblåsbara hinderbanan.

Näst sista momentet var att försöka ta sig upp för denna klättervägg.

Och sen var det bara att slänga sig ner för att vinna!

Mot slutet av kvällen fick deltagarna utmana oss ledare. Vi satte Gustaf på sumobrottningen och ja, visst vann vi!

12 juli 2012

Det där med att vara gift

Tänk  vilken omställning. Att först leva i något slags planeringsstadie i sju månader, och sen helt plötsligt bara vara gift. Det finns folk som har frågat ”Hur känns det?”. Ja du, det känns inte så konstigt. Det som känns mest är väl att man är konstant med Johan nu för tiden, och att jag inte bor hemma längre. En annan ny grej är att jag får pausa varje gång jag ska säga mitt efternamn för att fundera på vad jag egentligen heter. När jag ska logga in på t ex Facebook skriver jag jämt fel mailadress eftersom jag har bytt.

När jag tänker tillbaks på dagen då vi gifte oss ler jag inombords. Det var verkligen en fantastisk dag. Jag kan kolla på min vigselring och konkret se tecknet på att vi har lovat varandra att alltid stå tillsammans resten av livet. Det är en fantastisk känsla. Att istället för att byta hela tiden, få bli kär i samma kille om och om igen. Det är dags att ta de första stapplande stegen i vårt äktenskap tillsammans. De första två veckorna har iallafall varit jättebra!

18 maj 2012

Precis som vilken annan hobby som… host!

Ni tror säkert att jag är knäpp snart eller nåt. Här kommer nämligen ännu en bild på ett LAN. Jag som sa att jag inte gillade LAN. Det gör jag inte heller. Men jag var tvungen att knalla ner för att se hur det såg ut, och för att hälsa på Johan (som tyvärr är en del av detta haha). Jag har försökt övertala mig själv om att detta är trevligt. Alla har samma hobby och gör något tillsammans. Det är väl bra? Men är det någon som ser det sociala i det här? Man hade lika gärna kunnat satt väggar mellan datorerna och ingen hade märkt något.

Hade detta istället varit en kristen konferens med massa bra talare. eller kanske en foto-undervisning under samma tid. Då hade jag sprungit ner dit. Vi har alla våra olika intressen och så är det. Jag gillar grabbarna som spelar, oavsett om de lanar eller inte.

*LAN = Du kopplar ihop x antal datorer med varandra (genom internetsladdar oftast, tror jag?) och så spelar man dataspel mot eller med varandra under en längre tid. Grabbarna ovan ska t ex sitta i två dygn.

6 januari 2012

Me and the Troublemakers

När jag ser den här bilden i efterhand känns det som vi alla ringt varandra i förväg och bestämt oss för att ha svart. Så var fallet dock inte. Det var jul och alla passade på att ta på sig något fint. Sen att alla råkade äga en snygg svart klänning tar vi inget extra för. Detta är några av mina kusiner (och min syrra på kanten). Vi har upplevt många roliga, galna & pinsamma rövarhistorier tillsammans! Hon som borde ta störst ansvar för dessa står i mitten, vi andra bara hängde på ;)

29 december 2011

Barnvälsignelse istället för barndop

I Svenska Kyrkan praktiserar man barndop. De flesta vet nog redan vad det är för något. Man bär in barnet i en lång vit (alldeles för lång) dräkt som påminner ungefär om ett lucialinne. Man bär fram barnet till dopfunten och prästen döper detta barn genom att lägga lite vatten på barnets huvud tre gånger. I frikyrkan har man istället barnvälsignelse. Precis som baptisterna praktiserar vi vuxendop istället, där man på egen bekännelse säger sitt ja till Gud.

Bakrunden till barndopet är att Svenska Kyrkan tidigare lärde att barnet kom till helvetet om man inte var döpt (vet inte om alla tror så längre, men så var det då iallafall). Vid 15 års ålder har man konfirmation istället. Där man lär sig om bland annat Bibeln och i slutet av kursen får man bekräfta sitt barndop. Idag gör tyvärr en stor del av konfirmanderna detta pga av att man får presenter, vilket är lite tråkigt tycker jag.

I frikyrkan välsignar vi barnet istället. Vi lägger allt i Guds händer och ber att han ska vara med i uppväxten och i barnets framtid. Det betyder inte att man sedan släpper allt gällande uppfostran m.m. och ”överlåter detta till Gud”. Nej, vi tror att Gud är med i allt. Att han är med oss i våra hjärtan och kan tala tills oss idag genom t ex Bibeln. Frikyrkan väntar med dopet tills personen har blivit så gammal att han/hon kan bestämma själv om han/hon vill vara en kristen eller inte. Om man bestämmer sig för att säga ja blir dopet en naturlig följeslagare. Lika naturligt som ett äktenskap för de som älskar varandra och vill leva med varandra resten av livet.

11 december 2011